Trädgårdssjukan...

börjar jag att drabbas av. Jag känner så väl igen symtomen, för jag har varit drabbad tidigare, i min förra trädgård. Du känner igen symtomen när tankarna allt som oftast handlar om trädgård...

de finns där över hela året. Du börjar så smått att längta efter våren redan i oktober, efter den där speciella doften av jord som reder sig, längtar efter att få sätta spaden i jorden och börja plantera.

Du längtar efter alla vårlökar som tittar upp, det vårgröna och krispiga, känslan efter nytt.
Du köper träd, buskar, gräs och perenner, frön, lökar, knölar och rhizomer, du krukar, planterar, sätter och sår.
Du kryper, står och går, måttar och svär, gräver, flyttar, delar och komposterar. Känner smärtan i armar, ben och rygg och ser de sorgliga naglarna. Du är drabbad!

Sjukdomen blir allt starkare och du börjar
planera, skissa, besöka andras trädgårdar och du konstaterar att bankkontoutdragen är fyllda med fler transaktioner från plantskolor än något annat.

Du köper tidskrifter och böcker, längtar efter bra trädgårdsprogram men tittar på allt med trädgård att göra, du känner dig svältfödd. Du inspireras, fotar, skriver och bloggar och nu börjar det bli allvarligt.

 

Alla dessa symtom har jag och snart så är jag bortom all räddning! Hur vet man det? Jag vet, när mannen min står i dörröppningen och säger "ska du inte komma in medans jag fortfarande känner igen dig" eller "börjar det inte bli väldigt mörkt ute". 

Då vet jag!