Inne och ute!

Det här inlägget skulle inte bli av nu! Så skrev jag ju i det förra inlägget att jag längre fram skulle spegla inne/ute i nuvarande hus och trädgård, fast en liten sneakpeak kan jag ju bjuda på. Här en bild från min läshörna i vardagsrummet. En fåtölj från 60-talet har hittat hit. Klädd i originaltyg och snudd på oanvänt skick, sittkomforten får högsta betyg. En möbel som aldrig hade fått flytta in i det förra huset.

Fast egentligen är de allra flesta möblerna ljusa och stilen är betydligt stramare i det här huset än det förra.

 Så också utomhus! 

Mitt mål med trädgården är att den ska bli en grön oas, omgärdad av höga häckar, där växternas blad, färg och struktur ska vara basen. Precis som inomhus där den ljusa basen är grunden...

och en och annan primadonna ska få stå för färgklickarna. Här kan jag väl säga att solbruden 'Salsa' får symbolisera den orangefärgade fåtöljen inomhus. Aldrig trodde jag väl att orange skulle hitta in i min trädgård men så har det blivit och jag har lärt mig - Säg aldrig ALDRIG!

Speglar trädgården din personlighet och inredning?

Har du funderat på det här med att trädgården ska vara någon slags förlängning av din inredning - inne präglar ute eller att trädgården ska vara personlig, spegla dig? Jag kan se att det skrivs väldigt ofta när det kommer till inredning och trädgård i media men vad sjutton betyder det egentligen? Ja, jag har inget svar utan bara en egen tolkning av det.

Om jag tittar tillbaka på mitt förra hus och trädgården, kan jag nog se att de båda följde varandra.

Trädgården var full av rosor och pioner, ja en riktig romantisk mormorsträdgård tror jag många skulle ha beskrivit den. Är jag då romantisk - nej, faktiskt inte. Jag ser mig nog som väldigt jordnära utan romantiskt fluff. Varför blev då trädgården romantisk, jo det var faktiskt huset som påverkade mig både till inredningen som trädgården.

Foto: Andreas Blomlöf

Den klädde sig bäst i en lantlig skrud med en romantisk trädgård och därför blev det så. Det hade blivit fel tycker jag, om jag t ex hade haft en inredning a´la 60-tal och barrväxter i trädgården.

Foto: Andreas Blomlöf

Inomhus var det trägolv, pärlspont, takmålningar, vedspis och kakelugn och min inredning följde bara den stilen. Jag försökte hålla stilen mer enkelt lantlig än romantiskt lantlig.

Foto: Andreas Blomlöf

Idag ser inte min inredning ut så här och inte heller ska min trädgård bli någon mormorsträdgård...

Foto: Andreas Blomlöf

nej, den börjar successivt ändra skepnad för att passa det hus vi lever och bor i idag.

Har min smak då förändras för att jag har ändrat smak eller för att jag bytt hus och miljö? Egentligen är det en kombination! Jag vet vad jag tycker om och vad jag inte tycker om. Jag vill inte ha det lantligt längre, känner inte att de är jag och huset vi bor i idag har en helt annan prägel invändigt.

Speglade trädgården då inredningen och tvärtom? Ja, jag tycker nog det och om den var personlig, ja till stor del, den var jag då och där.

Någon gång i framtiden kanske jag gör ett inlägg om mitt nuvarande hus och trädgård men det får bli då både trädgården och min inredning har fått den skepnad som jag vill ha. För ännu en gång "talar" huset till mig (flummigt, ja jag vet!)

Trädgårdssjukan...

börjar jag att drabbas av. Jag känner så väl igen symtomen, för jag har varit drabbad tidigare, i min förra trädgård. Du känner igen symtomen när tankarna allt som oftast handlar om trädgård...

de finns där över hela året. Du börjar så smått att längta efter våren redan i oktober, efter den där speciella doften av jord som reder sig, längtar efter att få sätta spaden i jorden och börja plantera.

Du längtar efter alla vårlökar som tittar upp, det vårgröna och krispiga, känslan efter nytt.
Du köper träd, buskar, gräs och perenner, frön, lökar, knölar och rhizomer, du krukar, planterar, sätter och sår.
Du kryper, står och går, måttar och svär, gräver, flyttar, delar och komposterar. Känner smärtan i armar, ben och rygg och ser de sorgliga naglarna. Du är drabbad!

Sjukdomen blir allt starkare och du börjar
planera, skissa, besöka andras trädgårdar och du konstaterar att bankkontoutdragen är fyllda med fler transaktioner från plantskolor än något annat.

Du köper tidskrifter och böcker, längtar efter bra trädgårdsprogram men tittar på allt med trädgård att göra, du känner dig svältfödd. Du inspireras, fotar, skriver och bloggar och nu börjar det bli allvarligt.

 

Alla dessa symtom har jag och snart så är jag bortom all räddning! Hur vet man det? Jag vet, när mannen min står i dörröppningen och säger "ska du inte komma in medans jag fortfarande känner igen dig" eller "börjar det inte bli väldigt mörkt ute". 

Då vet jag!

Före- och efterbild!

Foto: SkandiaMäklarna

När vi var och tittade på vårt nuvarande hus i mars 2011 så såg entrén ut så här. Det som fanns var i stort sett bara en gräsmatta, stengång och ett staket. Jag brydde mig inte så mycket om det utan tyckte bara att det var bra att det var tomt, ett vitt papper. Ja, ja så vitt är det väl inte utan mer grådaskigt!

Så här såg det ut i augusti i år. Nu är det inte riktigt rättvist att visa en bild från mars och jämföra med en bild från augusti men på något sätt är det litet roligare och se hur växtligheten ser ut, eller hur!

Jag undrar hur det ser ut om tre år. Förhoppningsvis är då gräset borta och träden har vuxit till sig. Fler häckar och städsegrönt har kommit till. Bråttom som jag alltid har skulle jag vilja att det redan var uppvuxet. Så jag måste sansa mig och se till det som är gjort och vara nöjd och inte se till det som inte är gjort och vara missnöjd. Inte alltid helt lätt!

Jag tankar...

frisk luft och intryck i mina små promenader i trädgården. Tankar intryck och bilder för den kommande vintern. En årstid som kommer sist i min rankinglista. Vilken tur att julen kommer då och gör ett avbrott i vintermörkret, för jag älskar julen. 

Vissa växter ser faktiskt oförskämt fina ut fortfarande, ungefär som att de inte bryr sig om att det är höst och att vintern är i antågande.

Gräslöken och bolltisteln vecklar ut nya blommor, murgrönan vecklar ut sina blomblad och drar till sig enorma mängder små insekter, som inte heller verkar bry sig särskilt mycket om hösten. Jag promenerar vidare över bron och till den delen som inte är min.

 Där växer en stor lönn som håller på att kläs in i en murgrönedräkt. Jag förundras över växtkraften som snart börjar nå kronan. Tänker en stund på stackars lönnen som till slut endast kommer att vara bärare av murgrönan om jag inte gör något åt det men vem är jag då egentligen, att göra något åt naturens gång, då trädet inte tillhör mig.

 Tillbaka i mina egna domäner konstaterar och imponeras jag av dessa tre som nu blommat hur länge som helst. Julrosen har egentligen aldrig slutat blomma, den sätter hela tiden nya och jag undrar - hur orkar den.

Himlen är lätt grå idag och molnen drar snabbt vidare. Ibland så släpper den ner ett stilla regn för att i nästa stund öppna sig och solens strålar hittar ner till mig.

Så nu så, är jag färdigtankad för idag!